Hockey in the US

Det här inlägget tänkte jag ägna åt att berätta lite mer om min värdfamilj, min vardag och orten jag bor i. 

 

Min värdpappa är frånskild sen några år tillbaka och arbetar med någon slags marknadsföring. Hans söner, 9 och 13 år gamla, bor med oss varannan vecka, i den typisk amerikanska villan fylld med hockey av olika slag (jag ba yeees). Vi bor i ett villaområde i en lugn St Louis-förort söder om "down town". Eftersom att båda sönerna spelar såväl hockey som fotboll och min värdpappa är tränare för flera olika lag är detta en idrottsfamilj utöver det vanliga - som nu blivit en komplett kvartett sedan jag flyttat in.

Fenton, som är namnet på vår förort, ligger 15 minuters bilfärd från ishallen och området vi bor i har allt som jag behöver under dagtid. Förutom restauranger, matbutiker, banker, klädaffärer och annat nödvändigt rör jag mig mest mellan gymmet, cafét och huset vi bor i. Gymmet jag går till heter Gold's Gym och är riktigt fräscht. Förutom en stor gymdel, finns det även en basketplan, cardio-cinema, simbassäng, bastu och jacuzzi. Där smyger jag runt dagtid, lyfter vikter, kollar tjejer och snackar med folk i jacuzzin. 

På vägen hem brukar jag svänga förbi St Louis Bread o Co. Dom har, förutom gott kaffe, skön och ung personal som börjar känna igen mig, men även trevliga (nu låter jag gammal) gäster som man kan surra med samtidigt som man kopplar upp sig på caféts fria WiFi.

Vid 15.30 kommer familjen hem. Då gör sönerna läxor i någon timme, jag spöar alla i pingis, vi äter och sen åker dom iväg till träningarna. Jag har oftast senare träningar så när dom drar tar jag en power nap eller scrollar igenom våra 1000 tv-kanaler. Eftersom att jag inte kommer kunna köra bil när jag är här åker jag med en kille i laget till och från ishallen. 

Som jag skrev tidigare trivs jag grymt bra här borta och det blir såklart bara roligare och roligare ju mer man kommer in i det. Det är en drömvardag som jag njuter av varje sekund, men allt jag gör dagtid syftar egentligen bara på två saker - att komma in livet här i USA, men mest för att prestera så bra som möjligt som hockeyspelare. Jag ser inte det här som en semester där allt handlar om att leva som ett St Louis Jr Blues-proffs, utan som en grym möjlighet att nå längre än så. 

Det var allt för idag. Imorgon fortsätter vi hänga dom högt!

Simma lugnt.

/#14

Tjena!

Idag har jag varit här i 17 dagar och jag diggar hela grejen här borta mer och mer för varje dag som går.

 

Efter påtryckningar från syrran ska jag börja blogga mer frekvent nu. Klubben är noga med vad som skrivs om tränare, spelare och ledare på sociala medier och därför kommer jag inte alltid kunna gå in på detaljer när det gäller saker som rör dessa. Här på bloggen kommer jag försöka ge er läsare en bild över min vardag men självklart också rapportera om hur det går hockeymässigt.

Idag hade vi träning 12.15 och coachen lät oss som vanligt åka en hel del grillor. Även om det ibland suger är det bra att vi tränar ordentligt eftersom att vi bara ska spela en träningsmatch innan säsongen börjar. Den 31:a augusti möter vi nämligen Springfield Jr Blues som är ett NAHL-lag, alltså serien över vår serie. Enligt dom jag pratat med är vi ett av dom tippade absoluta topplagen i vår serie och jag tycker vi har en spännande trupp, med många som lirar hockey som jag tycker man ska spela den - fart, mycket finter, passningar och sånna grejer. För egen del kändes det bättre idag än vad det gjorde igår, då coachen fick skälla på mig lite när jag passade istället för att skjuta själv. Idag satt dom i krysset (hehe).

Efter det följde jag med min värdpappa till ett,ja, vad säger man, pool-/grill-/födelsedags-party. Asså "gatherings" som dom har i USA innan alla stänger av sina pooler och även när man öppnar upp dom på våren. Vi kom dit runt 14:30 och det va säkert 50-60 pers där. Det bjöds på all sorts dricka, fulla isbackar med cola, sprite, vatten, vin, öl plus en bar med all sorts starksprit. För i USA är det inte konstigt att man dricker öl på ungarnas fotbollsturnering (dom säljer det till och med i kiosken) och det är inte konstigt att dricka starksprit-drinkar som läsk mitt på dagen. Det bjöds dessutom på snacks, grillat, sallad, pasta och olika sorts potatis. Efter någon timme drog dom dessutom igång musik från ett DJ-set som någon tagit med sig. Och som grädde på moset - eftersom det var pirat-tema hade dom köpt en iskulptur föreställande en pirat som säkert var 1,5-meter hög som dom ställt som prydnad bland buffén.

Medan jag tyckte allt det jag nämnde innan var en sjuk satsning för att vara ett pool-party, sa min värdpappa bara något i klass med:

"That's what we call a "gathering" and people use to have those pretty often."

Alltså inget märkvärdigt. Men fan, jag önskar jag tagit bilder.

Nu sitter jag på ett café i närheten av huset där jag bor, med en 80-årig tant som har tjattrat med mig i typ en timme nu. Hon håller faktiskt på fortfarande. Jag har fått veta:

- Hennes pappa bröt höften.

- Hon gillar valnöts-kaffe.

- På hennes tid var det mycket segregation i skolan.

- Route 66 brukade gå precis utanför caféet.

- Världens första skyskrapa byggdes i St Louis.

Och hon håller fortfarande på, som sagt....Just nu handlar det om tornados.

Låter ganska intressant, så ska nog fokusera lite nu.

Ajuste, hon gav mig förresten en lapp där hon antecknat olika webbadresser, städer, personer med mera som rörde ämnena som vi (läs: hon) pratat om och som hon tyckte jag skulle kolla upp.
Hörs!

/#14

Tjena.

Tänkte öppna upp med en liten statusuppdatering från gårdagens träning. Eftersom att laget nu är spikat efter helgens try-outs var det lilla julafton med utdelning av nya handskar, hjälmar och nummer. Tydligen ska vi få nya matchställ också, med en mer klassisk St Louis Blues-lock. Bild kommer senare.

 

Jag fick nummer 14, vilket passar bra eftersom att min första fotbollsidol, Thierry Henry, bar det numret i Arsenal. 

En längre presentation över vad som komma skall här på bloggen kommer senare.

Simma lugnt!

/#14