Fyra år till i St Louis
Kategori: Allmänt
Tjena!
Insåg nu at jag måste börja där jag började sista inlägget. Låter kanske konstigt, eftersom att man brukar återuppta där man slutade, men i alla fall...
Vi slog som sagt ut Wiscounsin och det var dags för Perioa. Samma sak där, bäst av 3 matcher, vinnaren skulle gå till Silver Cup (och spela om ligatiteln) och förlorande laget kunde plocka fram golfstickorna.
Första matchen spelades i Peoria. Trots att vi var det bättre laget större delen av matchen lyckades Peoria gå vinnande ur matchen med en uddamålsvinst. Vi sov över i Peoria innan vi åkte tillbaka till St Louis (ca 3 timmar bussresa) morgonen därpå.
Nästa match spelades redan dagen efter den första matchen och vi vann efter en ganska tight match om jag inte minns fel, kommer dock inte ihåg vad det blev.
Tredje matchen var den tredje på lika många dagar, den här gången åter igen i Peoria. Med ca 400 personer på läktaren skulle det avgöras vem som skulle gå vidare till Silver Cup. Matchen blev ojämnare än väntat. Peoria var totalt slutkörda från början medans vi trummade på ganska bra. Kommer ihåg att dom efter halva matchen hade 13 skott, medan vi låg mellan 30 och 40 skott. Vi vann den matchen och slog därmed ut vår största rival ur slutspelet.
Redan tre dagar senare var det dags att sätta sig på bussen igen, denna gång mot Chicago och Silver Cup. Där skulle vi spela tre matcher, en alla-möter-alla variant där de två första lagen gick vidare till nästa runda. Vår nyckelmatch skulle bli den första matchen där vi mötte Flint. Efter en dålig första period av oss ryckte vi upp oss och var faktiskt bättre än Flint i både andra och tredje perioden. Trots det var det Flint som vann med 3-1 och där dog våra drömmar om en ligaseger litegrann.
I andra matchen var det inge snack om vilka som var det bättre laget, och vi förlorade mot North Iowa, som skulle komma att bli laget som vann ligatiteln två dagar senare, med 7-0. Ridå.
Den förlusten betydde att säsongen definitivt var över för oss och att vinsten mot Dallas dagen efter (8-1) inte betydde mer än att vi avslutade på topp. Själv blev man matchvinnare genom att sätta spiken i kistan med 8-1 målet - med 1,7 sekunder kvar av matchen/säsongen.
Trots att vi "bara" slutade på en tredjeplats i ligan och inte gick vidare till Nationals var det en bra helg i Chicago och ett bra avslut på säsongen. Jag kommer sakna alla killar i laget, och det kommer kännas konstigt att inte träffa dom nu när man sett varandra varje dag i 8 månaders tid.
Här kommer lite bilder från helgen:
Trots att första matchen slutade i förlust var det såklart viktigt att fylla på med mat efter.
Hahah jag är alltid så facinerad över maten här, så blir mycket sånna bilder.
MEN! Höjdpunkten under dom här 8 månaderna ser ni här. Djupfriterade Oreos-kakor, med glass och sirap.
Okej, att det skulle vara höjdpunkten kanske var att ta i, men det är i alla fall bästa desserten jag någonsin ätit. Inge snack.
En svensk pub och souvenir-shop vi åkte förbi på väg till ishallen. Vi är överallt!
Debus och Cooper på Portillos där det blev mer mat. Och milshakes. Chocolate cake shake, för att vara exakt.
Och idag blev det äntligen klart!!
Jag har accepterat mitt erbjudande från Lindenwood University här i St Louis och kommer börja där till hösten. Jag trivs i St Louis, känner redan flera som går på LU, fick ett riktigt bra scholarship-paket, det är fyra svenskar i laget, det är en välkänd skola för internationella elever och dom har en bra hockeylag. Ja, listan på varför jag är sjukt laddad på att komma tillbaka till St Louis och gå på college kan göras lång.
Coachen, Rick Zombo, är dessutom en föredetta NHL-spelare med 12 säsonger i NHL i baggaget, vilket känns väldigt inspirerande.
Nu är det mycket pappersarbete som ska skickas in och tunga vikter som ska lyftas i sommar, men jag är väldigt nöjd med mitt beslut!!
Tack alla som har varit där för mig, både på och utanför isen, utan er hade det här aldrig hänt!
Ses om en månad!
/Former #14 for the Jr Blues, commited to Lindenwood Lions for the 14/15 season.
Insåg nu at jag måste börja där jag började sista inlägget. Låter kanske konstigt, eftersom att man brukar återuppta där man slutade, men i alla fall...
Vi slog som sagt ut Wiscounsin och det var dags för Perioa. Samma sak där, bäst av 3 matcher, vinnaren skulle gå till Silver Cup (och spela om ligatiteln) och förlorande laget kunde plocka fram golfstickorna.
Första matchen spelades i Peoria. Trots att vi var det bättre laget större delen av matchen lyckades Peoria gå vinnande ur matchen med en uddamålsvinst. Vi sov över i Peoria innan vi åkte tillbaka till St Louis (ca 3 timmar bussresa) morgonen därpå.
Nästa match spelades redan dagen efter den första matchen och vi vann efter en ganska tight match om jag inte minns fel, kommer dock inte ihåg vad det blev.
Tredje matchen var den tredje på lika många dagar, den här gången åter igen i Peoria. Med ca 400 personer på läktaren skulle det avgöras vem som skulle gå vidare till Silver Cup. Matchen blev ojämnare än väntat. Peoria var totalt slutkörda från början medans vi trummade på ganska bra. Kommer ihåg att dom efter halva matchen hade 13 skott, medan vi låg mellan 30 och 40 skott. Vi vann den matchen och slog därmed ut vår största rival ur slutspelet.
Redan tre dagar senare var det dags att sätta sig på bussen igen, denna gång mot Chicago och Silver Cup. Där skulle vi spela tre matcher, en alla-möter-alla variant där de två första lagen gick vidare till nästa runda. Vår nyckelmatch skulle bli den första matchen där vi mötte Flint. Efter en dålig första period av oss ryckte vi upp oss och var faktiskt bättre än Flint i både andra och tredje perioden. Trots det var det Flint som vann med 3-1 och där dog våra drömmar om en ligaseger litegrann.
I andra matchen var det inge snack om vilka som var det bättre laget, och vi förlorade mot North Iowa, som skulle komma att bli laget som vann ligatiteln två dagar senare, med 7-0. Ridå.
Den förlusten betydde att säsongen definitivt var över för oss och att vinsten mot Dallas dagen efter (8-1) inte betydde mer än att vi avslutade på topp. Själv blev man matchvinnare genom att sätta spiken i kistan med 8-1 målet - med 1,7 sekunder kvar av matchen/säsongen.
Trots att vi "bara" slutade på en tredjeplats i ligan och inte gick vidare till Nationals var det en bra helg i Chicago och ett bra avslut på säsongen. Jag kommer sakna alla killar i laget, och det kommer kännas konstigt att inte träffa dom nu när man sett varandra varje dag i 8 månaders tid.
Här kommer lite bilder från helgen:
Trots att första matchen slutade i förlust var det såklart viktigt att fylla på med mat efter.
Hahah jag är alltid så facinerad över maten här, så blir mycket sånna bilder.
MEN! Höjdpunkten under dom här 8 månaderna ser ni här. Djupfriterade Oreos-kakor, med glass och sirap.
Okej, att det skulle vara höjdpunkten kanske var att ta i, men det är i alla fall bästa desserten jag någonsin ätit. Inge snack.
En svensk pub och souvenir-shop vi åkte förbi på väg till ishallen. Vi är överallt!
Debus och Cooper på Portillos där det blev mer mat. Och milshakes. Chocolate cake shake, för att vara exakt.
Och idag blev det äntligen klart!!
Jag har accepterat mitt erbjudande från Lindenwood University här i St Louis och kommer börja där till hösten. Jag trivs i St Louis, känner redan flera som går på LU, fick ett riktigt bra scholarship-paket, det är fyra svenskar i laget, det är en välkänd skola för internationella elever och dom har en bra hockeylag. Ja, listan på varför jag är sjukt laddad på att komma tillbaka till St Louis och gå på college kan göras lång.
Coachen, Rick Zombo, är dessutom en föredetta NHL-spelare med 12 säsonger i NHL i baggaget, vilket känns väldigt inspirerande.
Nu är det mycket pappersarbete som ska skickas in och tunga vikter som ska lyftas i sommar, men jag är väldigt nöjd med mitt beslut!!
Tack alla som har varit där för mig, både på och utanför isen, utan er hade det här aldrig hänt!
Ses om en månad!
/Former #14 for the Jr Blues, commited to Lindenwood Lions for the 14/15 season.
