#SwedeInTheUSProbs
Kategori: Allmänt
Ett av dom svåraste problemen att lösa för en svensk 19-årig hockeyspelare som kommer över hit är definitivt att hitta balansen mellan artig och konstig. Och det är värre än vad det låter.
Här är det mycket yta, där man jämt ska vara jättetrevlig och helst lite föööör artig mot folk man inte känner. I Sverige är ett "hej" och "tack" tillräckligt artigt. Du behöver aldrig fråga personen i kassan på ICA hur den mår, för den kommer aldrig fråga dig. Här frågar man av ren artighet alltid hur personen i kassan mår, inte för att man behöver bry sig, utan mer som ett förlängt och artigt "hej" och för att folk på riktigt tar illa upp om du inte gör det. Du behöver dock inte svara på frågan, utan kan istället ställa samma fråga tillbaka som svar (hängde ni med där?). Du måste också visa stor respekt för äldre, vilket gör att Sir, Mr, Mrs och Ms.+efternamn är ett måste och att kalla äldre vid förnamn är en förolämpning - vilket så klart medför vissa problem.
Hur fan ska jag veta vad personen heter i efternamn?
Hur fan ska jag veta om kvinnan i fråga är gift eller inte?
MEN, använder du för mycket artighetsfraser vid fel tillfällen kommer folk tycka du är konstig.
För kommer man in i omklädningsrummet och börjar fråga folk "Hi, how are you doing today, sir?" blir du stämplad som mupp och satt under så kallad "gaywatch". Där är det "What's up?" som gäller och ingenting annat.
Eller som när jag hade varit på NHL-match och fick skjuts hem av dom andra grabbarna. När jag klev ur bilen tackade jag för skjutsen och slängde ur mig "drive safe", vilket jag trodde var en artig standardfras som alltid gällde och som förmodligen hade passat perfekt om föraren hade varit en äldre man eller kvinna. Men dom andra grabbarna bara kollade på varandra med "eeeh-okej-hur-mupp-är-inte-han?"-blickar och jag fick skämta bort det hela med att "jag är en artig kille". Stelt.
Ja, listan kan göras lång. I mataffären måste du alltid säga "excuse me" när du går går förbi någon som står still och tittar efter varor bland hyllorna, oavsett om du är i vägen för personen eller inte. Helt klart överartigt, och gäller den regeln bara i mataffären eller gäller den överallt? Och exakt HUR nära måste man gå förbi personen för att ett "excuse me" ska vara nödvändigt? Ja, ni fattar. Rörigt.
Sen har vi regeln som säger att du alltid måste kalla din coach för just "coach", vilket också skiljer sig från Sverige.
Och när är det egentligen okej att säga "fuck"? I omklädningsrummet innehåller nästan varje mening "fuck", medan det på vissa ställen är så pass oartigt att folk aldrig säger själva ordet, utan istället kallar det för "the f-word".
Och hur tighta polare måste man vara för att få kalla personen "buddy", "dude", "bro" och "dog" utan att verka socialt skev?
Så ja, ibland är det svårt att veta vart gränsen går, men är man lika skön som mig slingrar man sig på nått sätt ur alla pinsamma sitauioner. Hehe.
Stay golden!
/#14
Här är det mycket yta, där man jämt ska vara jättetrevlig och helst lite föööör artig mot folk man inte känner. I Sverige är ett "hej" och "tack" tillräckligt artigt. Du behöver aldrig fråga personen i kassan på ICA hur den mår, för den kommer aldrig fråga dig. Här frågar man av ren artighet alltid hur personen i kassan mår, inte för att man behöver bry sig, utan mer som ett förlängt och artigt "hej" och för att folk på riktigt tar illa upp om du inte gör det. Du behöver dock inte svara på frågan, utan kan istället ställa samma fråga tillbaka som svar (hängde ni med där?). Du måste också visa stor respekt för äldre, vilket gör att Sir, Mr, Mrs och Ms.+efternamn är ett måste och att kalla äldre vid förnamn är en förolämpning - vilket så klart medför vissa problem.
Hur fan ska jag veta vad personen heter i efternamn?
Hur fan ska jag veta om kvinnan i fråga är gift eller inte?
MEN, använder du för mycket artighetsfraser vid fel tillfällen kommer folk tycka du är konstig.
För kommer man in i omklädningsrummet och börjar fråga folk "Hi, how are you doing today, sir?" blir du stämplad som mupp och satt under så kallad "gaywatch". Där är det "What's up?" som gäller och ingenting annat.
Eller som när jag hade varit på NHL-match och fick skjuts hem av dom andra grabbarna. När jag klev ur bilen tackade jag för skjutsen och slängde ur mig "drive safe", vilket jag trodde var en artig standardfras som alltid gällde och som förmodligen hade passat perfekt om föraren hade varit en äldre man eller kvinna. Men dom andra grabbarna bara kollade på varandra med "eeeh-okej-hur-mupp-är-inte-han?"-blickar och jag fick skämta bort det hela med att "jag är en artig kille". Stelt.
Ja, listan kan göras lång. I mataffären måste du alltid säga "excuse me" när du går går förbi någon som står still och tittar efter varor bland hyllorna, oavsett om du är i vägen för personen eller inte. Helt klart överartigt, och gäller den regeln bara i mataffären eller gäller den överallt? Och exakt HUR nära måste man gå förbi personen för att ett "excuse me" ska vara nödvändigt? Ja, ni fattar. Rörigt.
Sen har vi regeln som säger att du alltid måste kalla din coach för just "coach", vilket också skiljer sig från Sverige.
Och när är det egentligen okej att säga "fuck"? I omklädningsrummet innehåller nästan varje mening "fuck", medan det på vissa ställen är så pass oartigt att folk aldrig säger själva ordet, utan istället kallar det för "the f-word".
Och hur tighta polare måste man vara för att få kalla personen "buddy", "dude", "bro" och "dog" utan att verka socialt skev?
Så ja, ibland är det svårt att veta vart gränsen går, men är man lika skön som mig slingrar man sig på nått sätt ur alla pinsamma sitauioner. Hehe.
Stay golden!
/#14
