Hockey in the US

Svensk förortsgrabb och numera #14 i St Louis Jr Blues. Lever drömmen i möjligheternas land och dribblar för mycket. Ingen broms.

46 bättre matcher kvar

Kategori: Allmänt

I helgen var det dags för säsongen riktiga roadtrip. Cincinnati borta slutade med 2 raka uddamålstorsk, 4-3 och 3-2. För min del kändes det bra, men jag var alldeles för ofarlig. Lite Johan Elmander. Ser farlig och vass ut i övriga spelet, men när det kommer till området kring straffområdet blir det lite för mycket vilja och för lite kvalité, vilket gör avsluten ordentliga men egentligen ganska iskalla ur målchanssynpunkt. Lite så kändes det. Tröjan var svettig men klubban va fortfarande nytejpad.

På vägen hem hade vi rookie-careoke (rookie = i detta fall: alla nya i laget) på bussen. Alla rookies skulle sjunga varsin låt i micken längst fram i bussen (svenska ej tillåtet, så där sprack Inga problem med Snook-rappen. Ni som fattar, fattar.) med hörlurar så man inte hörde sig själv. Jag körde såklart Final Countdown med Europe och hade min insats på isen varit hälften så bra som den framför micken hade jag förmodligen redan fått flera NHL-erbjudanden. Förmodar jag, har ju som sagt inte hört mig själv.  

Idag har jag fixat med massa vuxengrejer som man måste ha fixat om man vill fortsätta leva som hockeyjunior 24 timmar om dygnet:

- Bokat upp mig för en ACT-test-förberedande kurs på ett high school i St Louis. Typ 10 lektioner a la 2 timmar. Jag - och massa high school-elever. Har dessutom både mustasch och skägg nu, så blir inte förvånad om man får "Sir, no parents are allowed to participate" uppkastat i ansiktet första lektionen.  

- Registrerat mig som intresserad hos scoutingavdelningen för USHL.

- Registrerat mig för NCAA-college commitment (fyfan, börjar redan komma in i språket till den milda grad att jag inte kan komma på en bra översättning på "commitment")

- Varit på banken och laddat mitt amerikanska bankkonto. Vuxenpoäng-kontot laddades på köpet.

På onsdag har vi rookie-dinner, vilket innebär att alla rookies ska ha på sig utmanande tjejkläder och bjuda alla veteraner på middag på någon restaurang. Kan ej utlova några bilder på bloggen. Vill ni se bilder där ifrån är ni välkomna att skicka en förmögenhet, ett paket ångestdämpande tabletter och en hälsning att "det inte var så farligt". Kommer dessutom missa Sverige-Kazakstan imorgon eftersom att jag ska prova ut onsdagens outfit hos en i lagets syster. Jag tänker mig nått som framhäver hockeyröven och visar lite skinn. Vi får se vad hon har.

Avslutar med en skön country-låt. Grabbarna i laget kör en del country, trodde aldrig jag skulle gilla det - men här är vi nu. 





/#14

Kommentarer

  • Lasse Brodén säger:

    Hej Grabben! Roligt att få följa din väg mot toppen. Har nog en rik släkting som spelat hockey, os gold -52 i Oslo. Heter Connie Brodén, spelade i Montreal Canadiens. Om han nu släkt ska jag vara osagt, men han kanske har en koppling till Sverige. Sköt om dig och ha det roligt och bra.
    Hälsningar från soliga Skarpnäck. Inger/Lasse

    2013-09-10 | 16:58:06

Kommentera inlägget här: